Igår den 7 november anordnade HSB ett lunchseminarium på temat ”Bostadsbrist och tomma lägenheter – har bostadsmarknaden fått fnatt?” med en kunnig panel bestående av Caroline Szyber, bostadspolitisk talesperson KD, Johan Löfstrand, bostadspolitisk talesperson S, Per Wirtén, författare och journalist, Linda Nordlund, ledarskribent SvD och Anders Lago, förbundsordförande HSB.

André Johansson, presschef HSB Riksförbund och moderator för dagen inledde med att jämföra 2-3 år gamla pressrubriker med det som skrivs idag. Då: ”Lågt bostadsbyggande – stor hot”, ”Bostadsbyggandet är farligt lågt”. Nu: ”Högt bostadsbyggande – en risk”. Det har onekligen hänt något på bostadsmarknaden och även i rapporteringen i media. Många varnar idag för att vi snart riskerar att stå med tomma lägenheter och samtidigt ha bostadsbrist. Varför är det så svårt att planera byggande efter bostadsbehov? Vilka samhällsproblem har egentligen det ökade bostadsbyggandet löst, och vilka återstår? Och vad måste göras på de områden där det ökade bostadsbyggandet inte biter på bostadsbristen? Dessa och flera andra frågor diskuterades på seminariet.

Per Wirtén inledde med att konstatera att vi har gått från ett läge med bostadsbrist till en bostadskris, som egentligen är en välfärdspolitisk kris. Han menar att vi har frånkopplat bostadspolitiken från välfärdspolitiken och att detta skedde på 90-talet.

– Bostadsbehovet är mättat hos priviligierade grupper. Andra grupper är trångbodda, och har inte råd med de bostäder som byggs. Vi har fått en social kris, det är det som är problemet.

Flera av talarna efterlyser en social bostadspolitik istället för de senare årens byggpolitik.

Caroline Szyber tycker att vi i Sverige har lätt för att peka finger mot andra länder och hacka ned på sådant som inte fungerar på deras bostadsmarknader, men flertalet länder har i alla fall en social bostadspolitik och försöker lösa problemen.

– Sverige har inte ens en bottenplatta. Bostadsbidrag är ett sätt att stödja individer, men jag tycker inte att vi har ett bostadspolitiskt system generellt.

Anders Lago menar att bostadsfrågan kommer att bli en valfråga.

– Många behöver en första bostad eller en större bostad, men har inte råd att köpa eller hyra det som byggs. Folk som har normalinkomster och som borde ha råd att köpa en bostadsrätt, kan inte köpa, för de får inte lån. Här borde politikerna agera.

Per Wirtén höll med om att bostadsfrågan kommer att bli en valfråga nu när bostadsproblematiken tränger in i de breda löntagargrupperna.

– Mina barn kan inte skaffa bostad om inte vi som föräldrar belånar vårt hus. De nya lånereglerna och amorteringsreglerna blir en klassmur som byggs upp mot ägande.

Linda Nordlund fortsatte på samma spår om höjda amorteringskrav och krav på kontantinsats:

– Finansdepartementet är oerhört oroade av svenskarnas stora skuldsättning men de vill absolut inte skjuta till pengar från statligt håll för att stötta byggande eller boende. Det är man inte intresserad av, utan man är intresserad av att höja trösklarna så mycket man bara kan för de som står utanför. Man cementerar klassklyftor. Det är bara de som har föräldrar som kan stötta ekonomiskt som kan köpa bostadsrätt.

Hon efterlyser reformer som gynnar bosparande, men istället höjer man skatterna på sparande.

– Vi har en extremt destruktiv politik. Politikerna har förtjänat att få den här frågan i knät till valet!

Panelen var inte helt överens om hur staten bör stötta bostadsmarknaden; om det ska ske genom subventioner riktade till byggbolagen eller om det är individen som ska få stöd via bostadsbidrag. Däremot var panelen enig i att staten måste ta en mera aktiv roll i bostadspolitiken och att det behövs en social bostadspolitik.

Panelen var heller inte helt enig i frågan om ökat flyttande som ett sätt att öka bostadsutbudet. Linda Nordlund menar att ett ökat flyttande är nödvändigt och att det måste bli en naturlig del av livet att man flyttar när livssituationen ändras.

– Det finns många som vill flytta men som inte får plats på äldreboenden. Vi behöver bygga fler, och bättre boende för äldre dit man vill flytta och där man kan ha ett gott liv och där man kan få större möjligheter till social samvaro. I en mera välfungerande marknad hade vi inte haft en situation där de stora lägenheterna upptas av par eller ensamstående, utan där hade det bott familjer.

Per Wirtén är av en helt annan åsikt beträffande flyttande och hänvisar till två grannar i hans radhusområde. Två 80-åriga änkor som inte alls vill flytta.

Även Caroline Szyber anser att det är viktigt att vi utnyttjar det befintliga beståndet bättre. Hon efterlyser en hel palett av åtgärder.

– De som ska bli förlorarna i den här paletten är vi politiska partier, för det är vi som måste tumma på våra hjärtefrågor, ta jobbiga interna diskussioner, få arga mejl. Det som är vinsten är det långsiktiga. Om vi ska se till så att flera kommer in på bostadsmarknaden och att gruppen som står utanför inte ökar, då måste människorna i den gruppen bli vinnarna och politikerna förlorarna.

Johan Löfstrand konstaterade att positivt idag är att de flesta har samma bild av problemet. Alla är överens om att det system vi har idag slår väldigt hårt mot vissa grupper och därför måste förändras. Hans förhoppning är att vi om ett år har en blocköverskridande överenskommelse för bostads­politiken.

Karin Witalis
Witalis Real Estate Consulting AB