Förra sommaren bilade vi i Tyskland. Vi började resan längst ner i Bayern och tog oss därifrån i kringelikrokar norrut genom landet tills vi avslutade resan med två dagar i Berlin.

Berlin är genom sitt kulturella och historiska arv en av Europas mest kända och besökta metropoler. För mig var det första besöket i Berlin och det visade sig vara en väldigt fascinerande stad.

Ur stadsbyggnadssynpunkt blev Berlinbesöket också en ögonöppnare för mig. När vi vandrade omkring i det forna Östberlin, såg de ruffiga, men trendiga, hipstertäta kvarteren med barer och små butiker, graffitimålningar och konstinstallationer, passerade en gatufest där folk i batikkläder dekorerade tygkassar med potatistryck och lyssnade på en gitarrist som sjöng kampsånger, stod det plötsligt klart för mig att detta är de svenska arkitekterna och stadsplanerarnas Utopia. Såhär vill de att våra bostadsområden ska se ut. Detta är deras ideala livsstil.

Att detta är bostadsplanerarnas idealsamhälle syns tydligt i arkitektbyråernas illustrationer av vad som är ett modernt, hållbart boende i Sverige idag. Söker man på hållbart byggande eller hållbart boende på Google Bilder får man nästan uteslutande upp solskimrande collagebilder av moderna, ibland aningen futuristiska urbana miljöer. Det hållbara boendet skildras nästan uteslutande som en tätbebyggd stadsdel, med hyfsat höga och arkitektoniskt avskalade flerbostadshus, som i mångt och mycket påminner om bostadskvarteren vi besökte, men självklart i bättre skick och utan graffiti.

I bilden av det hållbara bostadsområdet finns det inga bilar. Istället vimlar det av cyklar; vanliga cyklar eller danska hippiecyklar med tre hjul och stor låda fram. Bland flerbostadshusen, under de blommande magnolia- eller körsbärsträden flanerar harmoniska människor i blandad ålder och etnicitet. En musikant, en ung pappa med retrobarnvagn, grönsaksodling i pallkrage. Detta är den allenarådande definitionen av hållbart bostadsområde i Sverige idag. Hipsterkvarteren i forna Östberlin i skimrande förpackning.

Är det inte dags att ifrågasätta denna bild? För tänk om alla inte vill bo och leva i tätbebyggda stadskvarter? Finns det verkligen inget annat samhälle, ingen annan livsstil, som kan betraktas som hållbar och som dessutom tilltalar en bredare målgrupp? Kan man inte tänka sig att den mindre orten med egen skola, affär, varierad bebyggelse, blandad befolkning och närhet till naturen skulle kunna vara ett minst lika hållbart alternativ som den förtätade staden?

Frågan är viktig eftersom bilderna av ”det hållbara stadskvarteret” påverkar den faktiska samhällsplaneringen. Även rena landsbygdskommuner sjunger idag den täta stadens lov, i brist på annat. Detta trots att de har helt andra förutsättningar, och förmodligen bör söka helt andra lösningar för att skapa sitt hållbara samhälle.

Berlin är en fascinerande, världsunik storstad. Väldigt många drömmer om att bo i Berlin. Många flyttar dit. Jag tror inte någon av dessa skulle tycka att det vore lika attraktivt att bo i en nybyggd Berlininfluerad förort i Sverige. Även om den kallas ”hållbar stad”.

Karin Witalis
Witalis Real Estate Consulting AB